Gud, vilket hormonmonster jag är. Jag tvingade nyss bebis att ringa till sin mamma och fråga hur många av de unga tjejer som har cellförändringar som FAKTISKT HAR cancer. Tydligen var det ytterst ovanligt. Sen när jag skulle gosa in mig i Kristoffer kom jagt åt hans näsa som tydligen gjorde svinont. Så då började JAG gråta. Det är nog lika bra att jag går och lägger mig nu!

Jobbet idag har gått sådär. Jag fick svar från kvinnokliniken att jag har cellförändringar. Iofs är väl det kanske inte speciellt ovanligt men jag känner mig ändå lite rädd. Jag började tänka på Annica och det är väl kanske det värsta scenariot men det är väl bara bita ihop och gå dit igen och låta dom analysera och skära bort grejer. Jag hatar saker som gör ont. Och jag hatar att veta vad som inte händer. Och jag hatar att vara rädd. Känns skönt att veta att man har världens bästa skyddsnät med kompisar, familj och sambo om det skulle vara något som inte riktigt är som det ska.

Nu blir det kycklig och en lugn kväll framför teven. Adios.

Ursäkta till er jag har försummat idag men vi har haft fullt upp att hitta någon form av vårdinrättning som ville ta hand om lammets brytna näsa. Han fick till slut en tid på sjukhuset och en spricka konstaterades. Det var första gången jag har hört en näsa knäcka när man ruckar på den, intressant.

Mycket trevlig dag. Varit med Frida och fantastiskt söta mejabebisen som jag försökte tvinga till lite bebisgos men hon ville hellre bita mig i foten. Jag har även återupptäckt gungan och vilken rolig uppfinning det är, jag har därför försökt manipulera kristoffer till att ta mig till en gunga imorgon!

Kristoffer pluggar för närvarande och jag gör inte ett smack. Funderade på att beställa hem samtliga astrid lindgrens filmer men det skulle ju för fan bli asdyrt. Jag önskar mig alla helt sonika i julklapp istället.... HAHAHAHAHA JAG HÖLL PÅ ATT SKRIVA HJULKLAPP!!!!

Nu ska jag lyssna på Melissa Horn och sakna Thessa lite grann!

Sen jag bytte nummer är det sjukt många som ringer fel till mig. Nu på morgonen har det varit TVÅ stycken redan? Jag försöker söka överallt men det står ju bara på mig, vad fan ska jag göra? Jag orkar inte att avdelningen delfinen ringer mig halv åtta på morgonen.

Får jag inte gifta mig med lammet;



finns det bara en annan man i mitt liv;

Jävla helvete. Vi åt nyss sushi. Vi var modiga (hungriga..) och provade oss på en familjesushi. Alltså, vad allt det där vita var har jag ingen aning om men jag tyckte mig ana både en gäl och en fiskanal. Fan vad disgusting.

Terapi mot illamåendet sen dusch.

Jag har varit snäll och jobbat extra idag. Eller snäll och snäll, jag har inte så mycket val när flexen uppenbart är emot mig. I vilket fall har jag även hunnit städa, diska och torka golv. Nu ska jag påbörja sanering av mitt hår. Helt seriöst är det mer än en vecka sen jag borstade håret. Jag bara låter det vara efter duschen vilket har resulterat i fantastiska tovor. Jag kanske måste klippa av mig rubbet.

Här är en bild på min och lammets rumpor;

Ja men i alla fall då. Igår satt jag på text nästa hela mitt arbetspass eftersom jag hade sån jävla yrsel. Jag är så trött och mår illa och det finns snart ingen hejd på gnället här hemma. Det känns konstigt att vakna här hemma utan lilla lammet bredvid mig men eftersom han numera är en pluggis får man ta det som det är. Gud vad jag yrar känns det som, nu ska jag ta mig en dusch och fixa bättre frukost än godis innan fantastiskt skenheliga sjunde himlen börjar!



Webbisar är ju oerhört underhållande. Synd att den gjorde min ena bullkind väldigt synlig.

ÄR DET DU JOHLSSON?!

Men alltså nu är jag fruktansvärt nyfiken på vem "anonym" är. (Inte den anonym som skulle skita i cellprovet för jag antar att det är fridus). Känner jag dig? Har jag känt dig? Är du min borttappade tvilling? Om du inte berättar raderar jag min blogg forever och då kommer både du och jag vara olyckliga! haha

Efter lite vånda och mycket nervositet så gjorde jag mitt cellprov. Det första ST (snälla tanten) sa när jag kom in var; "oj, här har vi en nervig tjej". Ja, det är väl det minsta jag var. Gynstolen är inte bara världens uppfinning den ger mig ångest och jag gillar inte att känna mig totalt utlämnad. Men ST var förmodligen världens bästa och det gick snabbt och smärtfritt. När allt var klart sa hon; "nu är det värsta över". Nu tycker jag ju iofs att väntan känns lite jobbig. Hon passade på att inflika innan jag gick att jag inte har cancer. Nog för att hon kanske ville trösta mig men hur fan kan hon veta det. I en svag sekund hade jag lust att slänga fram ena bröstet och skrika "MEN KÄNN KNÖLEN HÄR DÅ, IBLAND STICKER DEN TILL OCH MED UT!!!!!" Man kan inte säga vad som helst till en hypokondriker. And that´s that.

I övrigt har jag jobbat idag och pratat med min coach och from (förhoppnin
gsvis) första oktober går jag ner på 80 %.  Det känns som att jag aldrig har någon tid över, jag hör aldrig av mig till någon, jag orkar inte göra något hemma och jämt när jag kommer hem är jag trött och grinig och allt går ut över lambi. Sen får jag väl hålla mina tummar och tår att jag kommer in på ett program till våren så jag kan börja plugga.


Nu ska jag försöka få tag i Emelie igen och höra hur det är med lilleman. Sen är det väldigt välbehövligt med en dusch för det är sjukt varmt i lägenheten.