Monster.

Gud, vilket hormonmonster jag är. Jag tvingade nyss bebis att ringa till sin mamma och fråga hur många av de unga tjejer som har cellförändringar som FAKTISKT HAR cancer. Tydligen var det ytterst ovanligt. Sen när jag skulle gosa in mig i Kristoffer kom jagt åt hans näsa som tydligen gjorde svinont. Så då började JAG gråta. Det är nog lika bra att jag går och lägger mig nu!


Kommentarer
Postat av: Anonym

Lilla skruttan....jag lider med dig. Puss Sis

2009-09-17 @ 12:41:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0