Lördag.
Håhåjaja, ingen vila och ingen ro!
Jag, Pontus och the cats bor numera hos Krister medan vi tömmer och ska sälja min lägenhet. 17 december flyttar vi in i världens finaste trea i nedre Haga. 86 kvadratmeter är den så vi kommer få gott om plats, jag längtar!
Igår stod jag framför badrumsspegeln och förbannade min hy och mitt hår. Nu de senaste veckorna har ansiktet fullkomligt exploderat av finnar och knottror. Hello puberteten liksom. Håret blir fett i princip samma sekund som jag kliver ut ur duschen. Det var ingen som berättade för mig att det skulle bli såhär!
Andra saker som händer när man är gravid som ingen berättat:
- I början kände jag fullkomlig avsky mot stackars PJ och ville bara bryta ihop och börja gråta när han kom hem från jobbet. Tror eventuellt att min undermedvetna beskyllde honom för det extrema illamåendet som till hälften är hans fel!
- Läpparna svullnar. Jag har inte små läppar till att börja med och vissa mornar känns de så stora att jag har svårt att prata. Torra är dom också.
- Folk tycker att det är ok att kalla en tjockis. Syrran tyckte jag skulle svara "tack detsamma!" nästa gång någon säger hej tjockis! För det gjorde nämligen hon. Charmiga familjen <3
Idag går vi in i vecka 21 så förmodligen kommer massor av fler saker hända som ingen har berättat! Men i går då i all misär så kommer Pontus hem från jobbet och säger att jag är världens finaste. Då skäms jag. Jag skäms för att jag klagar över banala skitgrejer som finnig hy eller fett hår när det faktiskt ligger en välmående bebis i magen och jag har världens bästa pojkvän. Helt plötsligt kommer en buff från insidan och jag känner att det enda som spelar roll är ni.
Magen idag i vecka 21.
Pontus <3
En prinsessa
Det är svårt att blogga när man bär på en hemlighet. Eller bär på en skatt kanske jag ska säga! Jag och Pontus var på ultraljud i morse och det visade sig att därinne ligger en liten prinsessa. Graviditeten har vi vetat om sen i juli men man vill ändå vara försiktig till en början eftersom så mycket kan gå på tok peppar peppar!
Det var ca 5 veckor i början av graviditeten som har varit mardrömslika. Med illamående från morgon till kväll och energinnivån har varit lika med 0. Stackars Pontus fick glatt hålla sig på avstånd då jag bara ville vara ifred och ligga ensam i mörkret i sovrummet haha. Men nu känns allt som vanligt igen även om man nu och då känner fladdret av när hon bökar runt därinne!
Det finns inga ord i världen som kan beskriva dessa känslor! Nu är vi verkligen en familj på riktigt :)
PJ har verkligen varit en klippa hittills och stått ut med mina humörsvängningar och det faktum att han inte längre får ta in kinamat i lägenheten. Tror han har vant sig med att jag inte orkar vara vaken en hel film (vilket iofs jag inte orkade innan graviditeten heller), att jag vaknar kring 6-7 varje morgon och att jag gråter när han glömmer köpa hem avokado. Men efter ultraljudet idag känner jag att varenda minut av illamående är så otroligt värt det!
