Man kanske inte var så jävla stark som man trodde. När man lägger sig i en hög på golvet och gråter vid minsta motgång. Men när fan tar det slut på motgångar då? Har det inte varit tillräckligt med skit i mitt liv redan? Ska man behöva stänga in sig i en madrasserad jävla cell och aldrig mer ha mänsklig kontakt bara för att människor uppenbarligen enbart finns till för att svika en? Jag skiter i det här nu, jag skiter i allt. Ska aldrig mer känna och aldrig mer lyssna. Actions speak louder than words.