Ta den chans du får.

Kan inte påminna mig om att jag har haft en sån här påfrestande innevecka någon gång. Eller så är jag dåligt förberedd, fast det tillhör ju inte direkt ovanligheterna. Nu ska jag kasta i mig en macka och slänga ett getöga på UR-programmet igen. Sen ska jag och det oändliga strecket slå våra kloka huvuden ihop!












Jag vill inte att du ska gå, men du kan inte stanna hos mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0