Herregud vilken konstig dag. Jag har varit lycklig och förstörd om vartannat. Jag har ingen anledning att vara förstörd. Eller har jag det? Jag får liksom inget avslut på det här. Det händer eller sägs alltid något som drar mig tillbaka. Men jag har dock större anledningar att vara lycklig. Tror jag. Eller det vet jag iofs inte heller. Jag vet nog ingenting och det är kanske lika bra. Jag önskar att jag inte visste vad han har gjort mig. För då kanske jag hade kunnat känna att det vi hade tillsammans var värt någonting. Nu känns dessa år som en dimma. Och jag behöver hitta ut.