Jag vill så gärna bara kunna lyfta luren och ringa dig som jag alltid har kunnat gjort. När något roligt har hänt, när något tråkigt har hänt, när jag är ledsen eller när jag är glad. Eller när Britt-Marie har ramlat ner för fönsterbrädan eller gått in i väggen. Jag blir galen på att vi inte är något. Vi är ingenting alls.