Sådär va.

“Maybe we like the pain. Maybe we're wired that way. Because without it, I don't know; maybe we just wouldn't feel real. What's that saying? Why do I keep hitting myself with a hammer? Because it feels so good when I stop.”


Ibland är det jobbigt att drömma. I och för sig är det jobbigare att vakna efter man drömt något. De senaste nätterna är jag helt slut när jag vaknar. Jag drömmer varenda natt om något jag varje dag kämpar med att glömma och förlåta. Jag orkar inte. Att vakna varje morgon och verkligheten känns som en käftsmäll. Det är då man funderar på om det verkligen är värt det. Ibland räcker inte kärlek till.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0