På min första rast var jag tvungen att gå och lägga mig i vilrummet och ta en kvarts powernap. Jag var så jävla trött imorse att jag trodde på riktigt att jag skulle dö. Det var inte långt till tårarna när klockan var 7:00 och jag stod ute i minusgrader och skrapade bilrutorna. Emigrationen har aldrig varit så nära. Men det vart bättre för efter jobbet var jag och Frida och köpte varsin sallad och sen gosade jag lite med bebis. Även fast det första hon gjorde var att kräkas på mig när jag tog upp henne haha. Men man kan ju ändå inte motstå den gullungen!!!




Lina ditt rikspucko hör av dig då så kan vi träffas himla svammelmaja!
Här får du en till bröstbild!




Det finns tamejfan bara osmickrande bilder på mig nuförtiden men vad fan ska jag göra när ALLT är borta. Jennifer är en mästerfotograf.