Fy, jag läste nyss både Alex och Katrins blogg och fyyyyy vad jag får ont i magen. Jag blir nästan gråtfärdig och vill skrika för att jag känner mig hjärtekrossad. Lite psychovarning men ändå, hur ont gör det inte att få sitt hjärta krossat? Man tror ju tamejfan att man ska dö. Jag trodde att jag skulle dö i april när Johan gjorde slut med mig. Men som tur är kom Alanyaresan i maj som en räddande ängel och jag mådde svinbra igen. Jag hade tom glömt bort hur det kändes. Men sen läser jag hennes blogg och jag kommer på en gång ihåg hur det känns. Nu har jag bestämt mig för att aldrig mer må så dåligt.
 

Det betyder alltså att jag har följande alternativ att välja på;

Måste alltid göra slut först i alla förhållanden resten av min livstid
Bli en känslokall robot
Gå i kloster
Skaffa ett harem så ifall någon gör slut med mig har jag alltid resten av mitt harem kvar

Hur fan ska detta gå?