Efter att ha legat i Thessas säng i ca 7 timmar igår tvingade hon in mig i duschen för att hon ville ut. Det började trevlgit men sen kände jag bara att det här var inte riktigt vad jag orkade med så jag for hem och sov. Vaknade till och från hela morgonen och sista drömmen jag hade fick mig att vakna så jävla ledsen att jag kände att det här är fan inte okej. Så nu har jag varit och hämtat bilen men jag orkar inte åka till pappa idag. Jag borde inte ligga hemma och fundera mer på det här men det känns som att idag är jag kanske inte det bästa sällskapet. Jag behöver bara någon som kan klappa lite på mig och säga att allting kommer att bli bra igen. Som jag sa till Thessa nyss: "Det som känns bra är ju att nu är man verkligen nere på botten så nu kan det bara gå uppåt."