Jag blir galen på den här jävla åldersnojan. Jag känner mig som en fossil!!!!! Jag orkar inte vara vuxen, jag hatar ansvar, att titta på aktuellt och bry sig om vädret. Kanske är lika bra att jag blir på smällen för om man ska gå omkring och vara såhär gammal så är det ju ändå redan helt jävla kört. Jag har blivit en sån som kollar efter rynkor varje gång jag går förbi en spegel. Vad fan har det tagit åt mig? Och hur ska jag överleva när jag väl hamnar i 30-årskrisen?

VAD SKA JAG GÖRAAA?!