En vecka.

Den här veckan har känts som en hel livstid.

När jag var hos pappa i fredags väntade jag hela tiden på att hon skulle ringa. Som hon alltid gör. Men det kom inget samtal. Det kommer aldrig mer komma ett samtal.


Även fast alla försöker vara snälla och ställa upp (och jag har inga ord för hur mycket jag uppskattar det) så känner jag mig fortfarande ensam.

Hur ska jag orka utan henne?




Älskade mamma, varför lämnade du mig?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0