Trodde att det kanske skulle kännas lite lättare när man fått veta. Så att man kan gå vidare nån gång. Men det känns som att det här går man aldrig vidare ifrån. Jag kommer aldrig må bättre. Och jag kommer ALDRIG NÅGONSIN förstå att jag aldrig mer kommer få träffa min älskade mami. Bara jag tänker på henne värker det i hela kroppen och tårarna bara bränner bakom ögonen. Som nu. Jag förstår faktiskt inte hur jag någonsin ska må bra utan henne. Hela min värld rasade samman när hon dog.

Död, jag fattar inte det. Hur kan hon vara det? Hon har ju alltid funnits där. Hon är ju min mamma. Ens föräldrar ska ju alltid finnas där. Dom får inte lämna en såhär.. inte nu.


Jag älskar henne så mycket. Så otroligt mycket. Jag hoppas verkligen att hon visste det.