Kvar i nåt jag lämnat.

Vi var nyss på mammas grav och jag har inte gråtit såhär mycket på flera år. Jag var som ett barn i Kristoffers famn. Det var som någon slet ut hjärtat ur kroppen och gav mig en käftsmäll samtidigt. Jag saknar henne så mycket att jag mår fysiskt illa. Det här är den värsta smärtan jag någonsin har upplevt.

Jag & finaste mamman

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0