Finns inga ord för hur bra jag tycker white trash beautiful med everlast är! Åh så kär i den!

Jag tänker på mamma varje dag. Har nästan dåligt samvete för att jag inte orkar gråta nå mer. Jag saknar henne så jävla mycket men jag orkar inte vara hysterisk längre. Hon kommer inte tillbaka. Det är väl bara att acceptera. Men hur fan gör man det?!

----



I finished crying in the instant that you left
And I can't remember where or when or how
And I banished every memory you and I had ever made

But when you touch me like this
And you hold me like that
I just have to admit
That it's all coming back to me
When I touch you like this
And I hold you like that
It's so hard to believe but
It's all coming back to me

:s